En tryckt grammatik i plånboksformat kan rekvireras gratis från webmaster eller secretario@interlingua.nu.

Uttal - Pronunciation  Kort grammatik - Breve grammatica  Ordbildning - Construction de parolas  Textprov - Textos de proba


 

ARTIKLAR
    un
en, ett (obestämd artikel, alltid samma form). Un libro en bok, un porta en dörr. 

    le är den bestämda artikeln, i svenskan oftast uttryckt med en ändelse som i boken, kvinnan, huset. Le libro,
    le femina, le casa, le libros. 

SUBSTANTIV
    ­s /­es
är pluraländelserna. ­s användes efter vokaler: un auto, multe autos: en bil, många bilar.
    ­es användes efter konsonanter: un nation [uttalas natsiånn], Le Nationes Unite: Förenta Nationerna. 

ADJEKTIV
   
Adjektiv böjs inte. Un bon libro. En god bok. Bon libros. Goda böcker. Un femina intelligente. En intelligent
    kvinna. Feminas intelligente. Intelligenta kvinnor. 

    Adjektiv står i allmänhet efter substantivet, men korta och vanliga kan stå före

ADVERB
    ­mente
är ändelsen för adverb (ord som svarar på frågorna När? Var? Hur?) Un auto rapide. En snabb bil.
    Le auto va rapidemente. Bilen går snabbt. Efter ­ic skrivs ­amente. Practicamente. 

plus = mer. le plus = mest. Med dessa ord bildas komparativ och superlativ, som på svenska oftast
    utmärks med ändelserna ­re och ­st . Grande: stor, plus grande: större, le plus grande, störst .
    Un avion vola plus rapidemente que un ave : Ett flygplan flyger fortare än en fågel. 


 

PERSONLIGA OCH POSSESSIVA PRONOMEN  

PERSONLIGA 

 POSSESSIVA 

subjektsform objektsform
io  jag me mig mi min, mitt, mina
tu du te dig tu din, ditt, dina
ille han le honom su hans
illa hon la henne su hennes
illo den, det  lo den, det su dess
 
nos vi nos oss nostre vår, vårt, våra
vos ni, Ni   vos er, Er   vostre er, ert, era
illes de (mask.)  les dem lor deras
illas de (fem.)   las dem lor deras
illos de (neutr.) los dem lor deras

on man (obestämd person)

se sig 

Efter prepositioner användes me och te, annars alltid subjektsformen. 

RELATIVA PRONOMEN

qui [ki] som, vilken, vilka (såsom subj. om person/er/) 

que [ke] som, vilken, vilket, vilka (i övriga fall) 

le qual (i sing.) som

le quales (i plur.) vilka, när tydligheten så kräver 

lo que vad = det som, vilket (om hel sats) 

cuje vars, vilken 

 

FRÅGEORD 

Esque
inleder en fråga som kan besvaras med 'ja' eller 'nej'. Esque tu vide mi nove auto? Ser du
 min nya bil? Kan också heta: Vide tu mi nove auto? dvs. med omvänd ordföljd som i svenskan. 

Qui? vem, vilken, vilka, frågar efter person. 

Que? vad, vilket, vilka, frågar efter sak/er/.
 
Qual? hurdan? vad för slags? frågar efter egenskap. Qual libro vole vos leger?
 Un libro interessante. 
Vad för slags bok vill ni läsa? En intressant bok. 

Quando? när? Frågar efter tid/punkt/. Quando arriva le traino? När /an/kommer tåget? 

Como? hur? Frågar efter sättet. Como parla ille? Hur talar han. 

Ubi? Var någonstans? Ubi habita vos? Var bor ni? 

Proque? Varför? Frågar efter orsak. Proque plora le infante? Varför gråter barnet? 

Quanto? Hur mycket? Frågar efter en mängd (quantitate). Quanto costa un camera pro un nocte?
 
Vad kostar ett rum för en natt? 

Quante...? Hur mycket...? Hur många...? Quante personas vide tu? Hur många personer ser du? 

 

VERB

a-verb e-verb i-verb

­r INFINITIV parlar tala vider se audir höra 

- PRESENS parla talar vide ser audi hör 

- IMPERATIV parla! tala! vide! se! audi! hör 

­va IMPERFEKT parlava talade videva såg audiva hörde 

­ra FUTUR parlara ska tala videra ska se audira ska höra 

­rea KONDITIONAL parlarea skulle tala viderea skulle se audirea skulle höra 

­te PERFEKT PARTICIP & SUPINUM sett hört ­ parlate talat vidite sedd audite hörd 

­nte PRESENS PARTICIP parlante talande vidente seende audiente hörande 

Obs. att vid e­verb förvandlas e:et till i uti perfekt participformen och vid i­verb skjuts ett e in före ­nte.
 
De högfrekventa presensformerna förkortas av hjälpverben haber: ha; esser: es; vader: va

Liksom i svenska bildas PERFEKT och PLUSKVAMPERFEKT med hjälpverbet haber (att ha; ha: har;  habeva: hade)
  + ­te-formen . Ha (habeva) parlate: har (hade) talat. 

PASSIV bildas med någon form av esser + ­te-formen . le libro es vendite : boken säljs (egentl. blir såld).
  ...esseva vendite (såldes), ...ha essite vendite (...har sålts, egentl. blivit såld). 

Sia är en konjunktivform av esser, som också användes som imperativ. Sia felice! Var lycklig!

 

RÄKNEORD 
1 un 10 dece 85 octanta-­cinque
2 duo 11 dece-­un 90 novanta
3 tres 21 vinti-­un 100 cento
4 quatro 30 trenta 200 duo centos
5 cinque 40 quaranta 1000 mille
6 sex 50 cinquanta 1985 mille novem centos octanta-cinque
7 septe 60 sexanta 2001 duo milles-un
8 octo 70 septanta 8347 octo milles tres centos quaranta-­septe
9 novem 80 octanta 10.987.654.321 dece milliardos novem centos octanta-­septe milliones sex centos cinquanta­quatro milles tres centos vinti-­un
1e prime 4e quarte 7e septime 10e decime
2e secunde 5e quinte 8e octave 11e dece­prime
3e tertie  6e sexte 9e none 20e vintesime

 Decimaler: 34,798 trenta-­quatro comma septe novem octo. 

Ordföljden
är i allmänhet subjekt - predikat - objekt. Un autor scribe libros. En författare skriver böcker.
Eftersom alla romanska folk läser interlingua flytande om de inte stöter på för mycket avvikelser
från egna språkvanor, sätter man även i interlingua personliga pronomen som objekt före presens,
imperfekt, futurum och konditionalisformer av verbet. Tu vide nostre amica. Tu la vide. Du ser vår
väninna, Du ser henne. 
I frågor utan inledande esque sättes predikatet före subjektet, som i svenskan.
Vide tu nostre amica? Ser du vår väninna? Quando arriva le traino? När kommer tåget?